Tillgänglighet med hjälp av olika sinnen

Har människornas olika vanor att bruka sina sinnen beaktats vid våra utställningar, evenemang och andra tjänster?

Alla människor har nytta av att bruka sina sinnen på ett mångsidigt sätt. Det är spännande att röra vid ett museiföremål eller bekanta sig med scenografin före en teaterföreställning. Bäst förmedlas sådan information som både kan höras och ses. Tydliga skyltar och texter med stora bokstäver som lätt urskiljs från bakgrunden är till allas hjälp. Tekniska hjälpmedel är till nytta, t.ex. en teleslinga för personer med hörapparat. Tolkningstjänster av olika slag, t.ex. beskrivande tolkning eller teckenspråk gör utbudet tillgängligt.

Exempel:

Musikmuseet i Stockholm intresserade sig för att göra en satsning på verksamhet för utvecklingsstörda. Det är kategori handikappade som kan ha svårt att hitta en verksamhet anpassade för dem.

Vi sökte hos Statens kulturråd pengar på idén att göra en permanent verksamhet för utvecklingsstörda. Vi fick 350.000 kr för detta. Därefter samlade vi personer med erfarenheter från olika verksamhetsgrenar för utvecklingsstörda för att diskutera utformningen av verksamheten. Dessa seminarier resulterade i ett antal idéer som vi skulle genomföra. Principerna vi fastställde var:

- Det finns många kategorier av utvecklingsstörda. Vi skall huvudsakligen vända oss till lättare utvecklingsstörda.

- Möjligheten att själv fritt få pröva olika akustiska musikinstrument skulle vara stor.

- Vi skulle låta utvecklingsstörda pröva verksamheterna under arbetets gång.

- Det skulle vara roligt! Vi gick också enligt principen - det som är bra för handikappade är bra för alla.

Därefter byggde vi verksamheten, med följande moment:

a) Ett stort rum med akustiska instrument att pröva själv: Trummor av olika slag, en harpa, rör av olika längd att blåsa i, en sorts basfiol, en liten orgel (lättspelad), en s k fjädrofon, m fl instrument. Detta var en handikappanspassning av ett rum som redan fanns.

b) Ett helt nybyggt utrymme innehållande

- En "låda" med sex hål där man kunde höra det man kände om man stack in en hand. En mjuk skinnbit följdes av en njutningsfull barnsuck, ett sandpapper följdes av ett skrapande ljus, en påse fylld med vatten följdes av ett kluckande ljud etc. Tekniskt gick det till så att en rörelsedektor sattes igång när handen stacks in i hålet, vilken triggade en MP3-spelare och man hörde ljudet i en högtalare över lådan.

- Slutligen att separat rum, som är relativt mörkt, men med en upplyst stjärnhimmel. Bredvid finns en ficklampa. Tänder man den och lyser på stjärnbilderna får man dem att låta med olika melodier och ljud. I rummet finns också en s.k. ljusharpa, som ger toner bara man skuggar hålen.

Denna verksamhet har blivit en attraktion även för barn, ungdomar och familjer helt utan utvecklingsstörning. Det som är bra för handikappade är bra för alla!

Text: Stefan Bohman, chef för Musikmuseet i Stockholm